Människan har jagat i alla tider, men det var först runt 1300-talet som jakten blev knuten till jorden man ägde. Då bodde få människor i städer, och jakt var ett sätt att skaffa föda, kläder och inkomst.
Så småningom skaffade sig kungahuset rätten att jaga vissa större djur vilket gjorde att folket fick rikta in sig på att jaga småvilt. Skjutvapen kom redan på 1500-talet, men de var enbart för adel, och det var mellan dem och jordägande bönder många av kamperna om jakträtten stod under de följande hundra åren. År 1789 var ett viktigt år för hur jakten ser ut idag då även de ofrälse gavs rätt att jaga på egen mark.
Under stor del av vår historia har jakten varit oreglerad. Många arter har varit hårt trängda då jakten var det enda sättet på vilket människor kunde få kött. Det som talade för småviltets fördel var deras goda anpassningsförmåga och att människan även jagade rovdjur för pälsens skull.
Mellan år 1900 och idag har mycket skett med våra viltstammar. Älg och rådjur fanns knappt då och vildsvinet var helt utrotat. Småvilt i odlingslandskap har minskat kraftigt under 1900-talet på grund av att det storskaliga jordbruket reducerat antalet gömställen och födan.
Idag är det få som jagar för att sätta mat på bordet, men intresset för jakt står sig starkt och brett i vårt samhälle. Det vi kan lära oss av vår historia är att lagar och yttre förutsättningar gör att viltstammarna förändras - och att jakten förändras med dem.