Jakt med drivande hund

Jakt med drivande hund är en vanlig jaktform som bygger på att en hund hittar ett spår från vanligen hare, räv eller rådjur och med skall driver det mot passkyttar. 

Jakten börjar i regel med att passkyttar placerar ut sig och att hundföraren går in i såten mot vinden. Finns där vilt får hunden snabbt upp spåret på ett nattslag, där viltet gått under natten. Ofta behöver hunden en stund för att reda ut i vilken riktning viltet har gått om det är många spår t.ex under harjakt. Det kallas då att den går på slag. När hunden fått upp ett färskt spår säger man att den har upptag. 

Hunden styr inte viltet utan jaktformen bygger på att viltet går förutsägbara vägar när det blir stört av hunden. Rådjur till exempel tenderar att bukta (röra sig fram och tillbaka inom såten) och söka sig mot höjder för att få överblick när de är störda.

En drivande hund kan få ett rådjur att bukta. Ofta går de mot höjder för att få överblick

En hare kan göra ett virrvarv av spår i för att sedan göra ett avhopp i en riktning för att förvilla hunden. Då är det vanligt att hunden tappar spåret och slutar skälla. Det kallas tappt. Då brukar det ta ett tag för dem att hitta spåret igen. Tappar de spåret helt kallas det för dötappt.  

Hunden ligger i regel flera minuter bakom viltet så det gäller att vara uppmärksam som passkytt även om skallet till synes är långt bort. Långsamt drivande hundar är vanliga för rådjur men kan även användas för hare och räv. Snabba hundar används mest för räv och hare. 

Som passkytt bör du inte distrahera hunden genom att ropa på den eller ge den något ätbart. Däremot bör du ha med ett koppel för att kunna hjälpa hundföraren om den behöver tas in.

Arealer för drivande hund

Jaga inte med drivande hund på för små marker. Risken finns då att hunden driver in och stör verksamhet eller annan jakt hos intilliggande markägare. Är det sannolikt att hunden kommer driva över annans jaktmark får du inte släppa den. Här är riktvärden för minsta storleken på jaktområdet för tre vanliga hundraser.