Ballistik

En kula avfyrad från ett gevär påverkas av gravitationen och kommer att färdas i en bågformad bana mot målet. Läran om hur projektilen färdas genom luften kallas ballistik och det är viktigt att som jägare känna till grunderna i det som gör att vi med säkerhet kan träffa mål på upp mot hundra meters håll. En opåverkad kula kan färdas flera kilometer, det är därför viktigt att det finns något bakom viltet som kan "fånga upp" kulan. Detta kallas att ha kulfång. 

Kulans bana sammanfaller inte med siktlinjen

Avståndet från jägare till där viltet står kallas för skotthåll. Detta avstånd bör inte vara längre än vad du som skytt behärskar. En jägare skjuter in sitt kulvapen på ett känt avstånd (oftast 80 eller 100 m) och då vet man att där sammanfaller kulbanan med siktlinjen. Upptäcker man sedan ett djur närmare än det inskjutna avståndet får man alltså sikta lite lågt för att träffa mitt i.

Säkerställ alltid att du har fritt skottfält

Påverkan på kulan, exempelvis en gren eller en vindpust, får större påverkan på kulbanan om det sker nära mynningen än om det sker nära djuret. Kulor avfyrade i hög hastighet har flackare banor än långsamma kulor och tyngre kulor påverkas mindre av vinden än lättare kulor.  

En lättare kula tappar fart snabbare än en tung kula eftersom lätta kulor har en större yta relativt sin vikt. Fallhastigheten ökar ju längre bort kulan kommer. 

För älg och rådjur inom 100 m är dock vind och exakta kulbanor knappast något en vanlig jägare behöver hålla koll på. Det är först vid krävande skytte på småvilt på långt håll det blir viktigt. De viktigaste sakerna är att träna sitt skytte och ha ett inskjutet vapen.